Bakgrund

Välkommen till Landskronahem

AB LANDSKRONAHEM

Den 26 juni 1942 höll AB Landskronahem sitt första styrelsemöte. Landskrona Drätselkammares bostadskommitté hade lagt ett förslag till stadsfullmäktige och den 20 april 1942 bildades en nytt Kommunalt bolag, vars främsta syfte var

”att övertaga och förvalta de nu planerade bostadshusen men också att framdeles, om så befinnes lämpligt, övertaga eller förvalta de bostadshus, som nu ägas av staden.”

Pionjärfastighet var kv Yxan med tre fastigheter bestående av 75 lägenheter fördelade på i huvudsak tvårumslägenheter men även några enrumslägenheter. Dessa skulle stå färdiga hösten 1942 men pga svårigheter att anskaffa material och arbetskraft var de inflyttningsklara först 1943. Hösten 1943 hade bolaget även uppfört två stycken pensionärsfastigheter på sammanlagt 70 lägenheter på Timmermansgatan/Öresundsgatan. Bolaget anställde då även sin första gårdskarl. Samma år öppnade bolaget en expedition för Bostadsförvaltning.

ÄGARDIREKTIV

1944 tog bolaget hand om skötseln av Bostadsförmedlingen. 1945 stod ytterligare ett pensionärshem färdigt, nämligen vid St Olovsgatan i kv Berzelius. Detta år övertog AB Landskronahem även förvaltningen av AB Smålägenheters 213 bostäder, som byggts i helkommunal regi och sedan förvaltats av detta bolag.

Genom ett stadsfullmäktigebeslut den 16 juni 1947 fick AB Landskronahem en tydlig profil. Bl.a. beslöts

”att uppdraga åt stadens bostadsaktiebolag att i fortsättningen bedriva kommunal bostadsproduktion i sådan omfattning, att densamma kommer att utgöra en kännbar konkurrens till den privata byggnadsverksamheten och verka reglerande på prisbildningen för bostadsproduktionen inom staden.”

Under den här tiden led staden stor brist på bra och ändamålsenliga bostäder.

40-, 50- OCH 60-TALEN

1947 anordnades en tävling bland utvalda arkitekter om utformningen av bebyggelse i Sandvången. Man ville ha fram bostäder av varierande slag till cirka 2.900 personer ! Ett gigantiskt bostadsprojekt mätt med Landskronamått. Staden skulle få en helt ny stadsdel, den första i sitt slag. De första lyckliga hyresgästerna flyttade in 29 december 1951. Månadshyran för en trerums lägenhet på 66 kvm var då 150 kronor. Byggnationen av Sandvången fortskred sedan med cirka 100 lägenheter per år fram till 1959.

Larviområdet byggdes under perioden 1959-1961. Det var nu blickarna började rikta sig mot ”Borgmästarängen”, dvs området norr om den tre år tidigare anlagda Ringvägen. Efterfrågan på bostäder var stor. Väntetiden för en modern tvårumslägenhet var minst fyra år! Inte minst industrierna i staden var oroliga för att tappa folk till andra orter pga bostadsbristen. Således påbörjades ännu ett bostadsområde – Pilåkern, där de första bostäderna stod klara 1961. Efter Pilåkern påbörjades byggandet av Fröjdenborg dvs området vid Vallgatan-Säbygatan.

I en kommunal utredning 1965 konstaterade man att i Landskrona behövde det byggas cirka 900 lägenheter om året och då i första hand större lägenheter på tre rum och mer. Trångboddheten var stor.

Landskronahem flyttade in i nya lokaler i det nybyggda området Fröjdenborg där man kunde upplysa bostadssökande om att väntetiden nu var sex år på en modern tvåa eller trea. Detta i jämförelse med en omodern tvåa där väntetiden bara var tre år.

Landskronahems bostadsbestånd uppgick 1967 till 3.154 lägenheter.

I det kommunala bostadsbyggnadsprogrammet stod att under tiden 1968-1972 skulle 4.628 lägenheter byggas.

De nya bostadsområdena som nu växte fram norr om Ringvägen krävde ett affärscentrum närmare sitt bostadsområde. Pilängstorget byggdes. Detta skulle bl.a. innehålla affär, post, frisör, konditori. Här byggdes även Landskronahems nya kontor, som stod klart 1971.

Under 1970 övertogs eller förvärvades kvarteren Gripen, Storken, Käglan, Snickaren, Storken, Berzelius, Lyckan, Hoppet och Minnet. Landskronahem fick härmed ytterligare 665 lägenheter. Samtidigt färdigställdes 182 lägenheter i kv Silverängen.

Under 1971 färdigställdes kv Silverängen. Området hade då 537 lägenheter. Samtidigt påbörjades nästa etapp, nämligen Kopparängen.

Det var under 1972 som det mycket omdiskuterade Säbyholmsprojektet, området väster om Hälsingborgsvägen (numera kallat Västra Fäladen) väckte starka känslor ”Bostadsområdet har lagts ut över våra mest värdefulla försöksjordar” hävdade Hilleshögs VD. Området skulle innehålla allt ifrån villor till tjugovåningshus placerat i ”små byar”. Det handlade om 3 100 lägenheter. Säbyholmsprojektet blev dock aldrig verklighet. Istället påbörjades projekteringen av Västra Fäladen, en byggnation i mycket mindre skala men ändå med lite intentioner tillvaratagna från idéförslaget till Säbyholm.

Det var under de här åren som problemen med outhyrda lägenheter började. Trots detta fortsatte färdigställandet av kvarteret Kopparängen. Det byggdes bostäder som det inte fanns hyresgäster till och som således plomberades efter färdigställandet.

PROBLEMÅREN

Norrestadprojektet startade 1980. Främst handlade detta om att öka Pilängens, Silverängens och Kopparängens attraktivitet. Tomma lägenheter hade ökat de senaste åren, mycket p.g.a. varvskrisen. Kommunens största arbetsplats hade nämligen varit Öresundsvarvet. 1980 var det 551 st outhyra lägenheter enbart i Norrestad. Genom projektet skulle företaget bl.a. bryta ner de stora bostadsområdena i mindre enheter – åtta små kvarter. Samtidigt ville man öka samhörigheten mellan de boende genom att ge dem inflytande och ansvar.

I mitten på 80-talet förändrades Norrestad även så till vida att ett område som företaget ”lagt i malpåse” nu byggdes om till sjukhem, vårdcentral, skolor, invandrarförläggning. Lägenheter slogs samman till större lägenheter. Hyresgästerna kunde även få sin balkong inglasad. Ett tillval som blev mycket populärt. Satsningarna väckte stor uppmärksamhet och i slutet på 1985 hade Landskronahem lyckats få ner antalet tomma lägenheter till 175 st.

1983 byggdes Yxan om till kollektiv – ett av landets ca 100 och som fortfarande är igång.

1984 blev Landskronahem föregångare på ytterligare ett område – lokal-TV. Med minimal utrustning och ett gäng verkliga entusiaster, skapades en lokal-TV som väckte stor uppmärksamhet i hela landet.

Landskronahem satsade på hyresgäststyrt, inre underhåll s.k. kallat lägenhetsfonder. Fondsystemet utvärderades, och utvecklas hela tiden.

I slutet på 1987 avvecklades kommunens bostadsförmedling och Landskronahem startade sin egen, där egna hyresgäster skulle prioriteras.

90-TALET

Efter tio år av mestadels ombyggnader och förändringar i Norrestad var det 1989 äntligen dags för nybyggnation. Det var på gamla sjukhemmets plats i kvarteret Fröjdenborg som företaget byggde dagcentral och 17 st nya lägenheter, samtidigt som 29 lägenheter tillkom genom ombyggnad av intilliggande gamla Vallgården.

Byggnationen fortsatte 1991 med Kung Karls varv, även här med dagcentral, för att året därpå efterföljas av Seminariekvarteret.

Under dessa år såldes också en del fastigheter – Gripen 1989, Storken 1997 och Friden.

För Sandvången, som byggdes under 50-talet, var det nu dags för renovering. Detta skedde etappvis under åren 1989 – 1996.

Kvarteret Timmermannen förvärvades 1993 och en omfattande renovering av kvarteret startade även här.

Antalet outhyrda lägenheter började åter öka inom Norrestad. Kampanjer av olika slag genomfördes, såsom hyresfria månader, studentrabatter, våningsrabatt, ”halva hyran” rabatt, mm.

Ytterliggare ett nybygge stod klart 1997, kvarteret Salvian i Borstahusen. Landskronahem började detta år, som ett av de första företagen i landet, att erbjuda hyresgästerna anslutning till Internet via kabel-TV till ett pris av 225 kr per månad, där första året var kostnadfritt. Redan efter ett år hade 11% av hushållen skaffat sig uppkoppling.

Två hus revs i Norrestad, eller Karlslundsområdet som det nu rätteligen kallas, och två intilliggande hus byggdes om till 84 studentlägenheter. I anslutning till lägenheterna inrättades en fullt utrustad IT-lokal.

Fix-lägenheter skapades – hyresgästen fixar själv målning och tapetsering mot en lägre hyra.

Ombyggnaden av stadens gamla brandstation stod färdigt 1999 och inrymde nu ett nytt modernt bibliotek samt 9 st lägenheter med annorlunda planlösning. Under samma år slopades bokösystemet. De bostadssökande får själva mer på ett aktivt sätt söka sin bostad. Företagets affärsidé säger att ”Vi ska erbjuda ett kundanpassat och tryggt boende och kundanpassade lokaler i centralorten, Glumslöv och Häljarp. Våra tjänster skall kännetecknas av affärsmässighet, miljötänkande och kvalitet så att vi uppfattas som det ledande bostadsföretaget på orten.”

2000-TALET

Ett strukturarbete påbörjades. Det handlar dels om upprustning, dels om köp och försäljning av fastigheter. Upprustningen genomförs för att möta 2000-talets boendevärderingar. Köp av fastigheter i centrum och med centrumnära lägenheter genomförs för att öka valfriheten. Fastigheter avyttras i de norra delarna av tätorten. Ett lämligt riktmärke för strukturarbetet kan vara 2015.

Som en del i vårt miljöarbete uppfördes under 2004 lågenergihus i Glumslöv. Husen är extra välisolerade och täta, vilket gör att nästan all uppvärming sker genom återvinning. De var de första lågenergihusen i landet med hyresrätt.

Under år 2000 byggdes ett strukturerat bredbandsnät till samtliga lägenheter. Som vision har vi ”ett hål i väggen”, en infrastruktur skall hantera all kommunikation i lägenheterna. Från och med 2005 kan våra kunder koppla upp sig till det öppna stadsnätet och från och med 2008 kan kunderna välja att se TV via bredbandsnätet. Signalerna sänds i en öppen miiljö. Visionen om ett hål i väggen närmar sig.